Den här rubriken är inte skriven i Caps Lock.

Imorgon - eller idag, det beror på när det här inlägget publiceras... - drar jag en snabbis till Götet och införskaffar lite nödvändig hårfärg. Är lite sugen på den vita toningen från Manic Panic som ska lysa i UV-ljus, men eftersom jag, såvitt jag vet, inte kommer vara i närheten av UV-ljus inom en snar framtid är det ganska bortkastade pengar.
Hade jag varit rave:are dock hade jag lätt införskaffat den färgen.

Jag smörjde just in mitt ansikte med min älskade Elizabeth Arden-kräm. Krämen som de flesta tycker luktar konstigt. Själv tycker jag den luktar lite sadeltvål, och det gör inte mig något för jag tycker det luktar gott och hemtrevligt - hästtjej som jag är. :}
Åh, vad jag saknar att rida...
En annan som gillar min ansiktskräm är Bebis. Varje gång jag använder den ska hon alltid lukta på mitt ansikte, och sen ser hon så där nöjd ut som bara hon kan. Jag vet nog ingen katt som kan se så - och antagligen är - nöjd ut med allting.
Ja, förutom när hon blir retad, då.

Jag pratar väldigt mycket om mina katter i den här bloggen. Jag pratar mycket om dem öht. Jag är väl precis som alla de som pratar om sina flickvänner/pojkvänner/bilar/barn/gräsmattor etc hela tiden. Man älskar något så mycket att man bara inte kan låta bli att prata om det.
Ähähähähä, crazy cat lady.
Varför hör man aldrig talas om någon "crazy dog lady" eller "crazy bird lady"? Varför just katter? För att katter är bäst, kanske?
Mamma är crazy dog lady, helt klart. Men varför är det inte något negativt? Varför detta ha mot katter? Vi borde gå tillbaka till det forntida Egypten där man dyrkade katter. Döda en katt och bli själv avrättad!

Nä, nu ska jag nog sova, och imorgon - efter Götet - ska jag städa!
Hade jag iaf tänkt...

EDIT: Min syster uppskattade inte mitt durkslagskämt. :C Själv tyckte jag det var superkul.