Jag tänker aldrig mer köpa bakelser till den här familjen, ingen orkar mer än en halv ändå!
Ja tack, mamma, köp aldrig mer bakelser. Tycker verkligen inte om vare sig tårta eller bakelser. Syster fyllde 21 idag och för att fira det hade mamma köpt hem ett halvt bageri vilket inkluderade X antal bakelser och bullar och en massa naturgodis för att toppa allt. Jag fick ca 1/3 av en bakelse som jag först mycket noggrant delade upp i sektioner bestående av alla huvudingredienser och efter att ha smakat på allt - förutom grädden, jag hatar grädde och därmed är det onödigt att ens smaka eftersom jag vet att jag inte kommer gilla det - kom jag fram till slutsatsen att jag inte gillade något och sköt med en missnöjd min över mitt fat till mor som åt upp det.
Slutsats av obduktion av bakelse: äckligt, kladdigt och fett.
Men det var en fin tanke, mamma! :) Precis lika fin som när jag var liten och alltid tvingade henne att göra två tårtor när jag fyllde år, med tanke på att jag redan då hatade grädde. Hon gjorde alltid en extra med vaniljsås på, och det var av någon konstig anledning bara jag som åt av den så det blev alltid en massa över som mest stod i kylskåpet och blev gammalt. Men som sagt; det är tanken som räknas!
Egentligen så är det ganska läskigt att skriva i den här bloggen. Mamma läser den ju och man vet aldrig vart hon hittar fel i ens språk som man sen blir lite hunsad över. Som den gången hon kom in i mitt rum och påpekade "Sluta skriva 'haha' så mycket i din blogg, det ser dumt ut". Tack, mamma, tack. Men jag känner mig tvungen att skriva "haha" mer än jag borde, då du inte förstår dig på smileys och jag inte orkar förklara. 8D
P.S. Insåg just att jag inte sett till min kalender på ett tag nu, inte konstigt att jag varit o-organiserad. Jag undrar vad för slags äventyr den har gett sig ut på... Borta är de dagar då jag i stort sett inte fungerade utan min kalender. Det var när jag gick på Bäckäng och det krävdes att man höll koll på saker och ting. Min kalender var min trygghet, min älskade, något jag alltid kunde förlita mig på. Nu håller jag inte ens koll på min nuvarande. Jag borde ju göra det, den är ju så fin och jag tycker om att bara sitta och titta på den, men den har irrat iväg någonstans och jag måste nu ge mig ut på uppdrag att hitta den.
Kan göra en film av det hela; Mission Find Gabbi's Lost Kalender FFS.
Kommer bli en succé för jag är så mycket bättre än Tompan på att vara sneaky.
Dum-didi-dum-dum-dumdumdum.
SvaraRaderaRiktigt bra skrivet, faktiskt. Texten innehåller bara ett sakfel och ett skrivfel, så det var ju inte SÅ illa. Sakfelet består av att det faktiskt inte var jag som åt upp bakelsen, utan det var hunden, och han var väl den ende som uppskattade mina ansträngningar i matbutiken. Skrivfelet är en felaktig användning av ordet "vart" (=riktning) då det ska vara "var" (=befintlighet). Livet är hårt, gumman - du är bäst iaf!
SvaraRaderaI smell a pimp'd up blog OuO Jealousy rating increasing ; U ;
SvaraRadera